Gränslös kärlek <3

Fick nyss bilder på mitt lilla underbara fadderbarn. Han är för härlig den lille skrutten.








Lille W, han är sååå söt och busig, alltid fanskap på G.

Har givetvis fått tillåtelse av hans mamma först till att lägga in bilder.
Längtar tills jag får träffa dig igen min lille goding.
Tänk att du snart fyller 1 år, tiden går så fort.



Förhoppningsvis får jag träffa mina egna små änglar i morgon.

Förlåt, förlåt, jag vet jag blivit urusel på att blogga. Jag har helt seriöst inget att blogga om.

Från och med Måndag är det tillbaka till verkligheten igen efter semestern. Älskling börjar med att jobba kväll, kommer kännas så förbaskat konstigt att inte ha honom brevid mig på kvällen när man ska sova.
Tillbaka till skräcken av att vara ensam hemma, tystnaden och mörkret, usch ryser av skräck av bara tanken.

Har börjat träna så smått, ta tag i det igen nu under helgen, träningsvärken har lagt sig nu så.
Ska ändra min klädstil med till lite mognare stil tänkte jag. Får gå igenom min garderob och se vilka kläder man ska behålla, har ändå inte plats till allt he he he och mycket jag inte använder heller så.
Har börjat ta steget till en bättre och skönare livstil. Bara det känns kanon.

Vill göra något åt mitt hår med, klippa det och så, men det får vänta tills jag har råd. Minns inte när jag klippte mig sist hos frissan, typ ett år sen eller något. Samtidigt vill jag ha extantions (eller hur det stavas), men det kostar som fan.

Nä nu ska jag inte tråka ut er mer, ska snart titta på Old Dogs på tv1000.

Puss och kram

Oj vad tiden springer iväg.
Första veckan av min semester har nu gått och jag har haft barn här ett apr dagar i början av veckan.

I ondags var jag i Svedala och fick Crewtröja och backstagepass inför Sommarrocken och i Torsdag startade hela skiten.
Jobbade där Torsdag och Lördag.
Jag hade så in i vassen kul dessa dagar så all smärta i rygg, axlar, nacke och fötter var fan värt det.
ITorsdags var där inga speciella band man gilla så direkt. Electric boys var faktiskt ganska ok.
Men jösses vad folk det var som var och såg Wilmer X. My God.

I Fredags var jag hemma och vilade upp mig (om man nu kan vila med spänningshuvudvärk) he he he. Sov mer eller mindre hela dagen, klarade knappt gå upp ur sängen.

Igår var jag som sagt tillbaka. Bästa dagen i mitt liv.

Först ut var Drill och Drull, för barnen såklart. Dom var faktiskt riktigt roliga om jag ska vara ärlig.
Sen var det dags för September. Hon är tro det eller ej bra Live men tråkig, förväntade mig mer. Höll även på att krocka med henne när hon kom :P Sorry September.
Sen var det höjdpunkten för mig THE PODDLES!!!! Fy fan vad jag njöt när dom stod på sen. Vilken energi dom har, sjukt alltså. Var får dom den ifrån??

Sist ut för kvällen var The Ark. Dom är grymma live (var det enda band jag inte såg) och som publiken hängde med i låtarna.

Bäst var nog utanför gaten sen när jag stod där med ett par andra från vaktgruppen, alla fjortisar som hängde utanför bara för att få se sina idoler.
När The Poodles kom utkörande från området så blev det ett jäkla liv, alla reste sig och vinka som idioter ha ha ha sen satte dom sig och vänta på The Ark. Hann tyvärr inte se hur dom reagerade då eftersom jag , E och T åkte hem.
Kom hem halv 2 i natt, så lite seg är man idag.

Nä om man ska fortsätta med städningen här hemma. är på ganska dåligt humör just nu.

Ha det gött.

Alltså, egentligen har jag inget att skriva. Mitt huvvud är ur funktion och inte alls på topp och inte varit på ett tag. Ingen lust alls att blogga nu för tiden heller, inget kul att skriva om heller.
Var hos min Älskade pappa igår, är så glad vi har bättre kontakt nu än förr, betyder så mycket för mig mer än någon kan ana. Älskar dig pappa.
Han bjöd på en urgod rababrberkaka som han själv gjort, mumsig var den och mumsig rulltårta.

Jobba denna veckan sen är det semester i 2 veckor.
Nästa onsdag är det grillkväll i Svedala för oss som ska jobba på sommarrocken och på Torsdag smäller det. Får se om jag jobbar alla tre dagarna eller bara en eller två.
Som det känns just nu blir det bara en dag eftersom jag är nere i en svacka nu igen, trött på detta nu. Jag ska ju må bra och vara lycklig ju.
Jag älskar T så in i helskottas mycket och är lycklig med honom, oerhört lycklig, men var finns känslan av lycka någonstans?? Den finns mest när jag är i hans famn men när jag inte är där då?? Var är den då?

De senaste dagarna har jag bara velat gråta, gråta, gråta och gråta. Jag vet inte varför.
Jag känner mig sviken av mina vänner, hör aldrig från dom om det inte är jag som ringer eller smsar.
Har jag några vänner??

Känner mig så otroligt ensam alltid, det är ingen rolig känsla alls.

Känner ingen livsglädje alls längre men jag kämpar på som alltid annars, inget annat val egentligen. Vill man finnas för sina barn och sitt hjärtas kärlek så kämpar man på.



Is life worth living? Am I worth something to you at all? I have so many thougths in my head