Gränslös kärlek <3

Nu är jag så förbannat trött på alla elaka kommentarer. Varför vågar ni inte stå för det ni säger utan kommenterar anmonymt? Så jävla fegt det är.

Här har ni några av kommentarerna jag får från anonyma fega läsare:

Anonym om Får väl bli lösen igen:

så jävla patetisk du är. åk och ta hand om dina barn istället.. jävla skitsnack att du ska ta och fixa dig själv först! Du är precis som din mor.. Lämnar sina barn för en kille och så fort det blir lite jobbigt.. bättre och åka och ta hand om hans barn än och ta hand om dina egna??? Jävla misslyckad är du. Skaffa ett fucking skit jobb och börja ngnstans istället för att sitta på din röv och gnälla om alla "besvär" du har. Fan sluta gnälla och gör något av ditt liv, och låtsas inte ha problem hela tiden. Res dig upp och ge dig fan på att fixa det ist för att sitta och se allt det negativa! Fan du kan inte ge upp när du har såna fina änglar och se fram emot att se dom växa upp och få barnbarn... hur kan du? Sorgligt

Denna kommentar är inte godkänd. IP: 109.58.182.114






Anonym om Jag har en stalker, den kallas förklylning:

du tar hand om någon annans ungar men dina egna lämnar du :S

Denna kommentar är inte godkänd. IP: 90.231.172.170





Anonym om Känslomässigt vrak:

ja det är ju så jävla synd om dig så. NOOOOOOOT sök hjälp för du är en av dom sjukaste människor som finns. du går rakt i din mammas fotspår men det inser inte du

Denna kommentar är inte godkänd. IP: 178.30.148.187






Att folk kan vara så fega och inte stå för det dom skriver utan väjer den fega sidan och vara anonyma, tsss skit ner er. Jag tar inte åt mig ett jävla dugg utan blir bara förbannad istället.

Är det för mycket begärt att vilja bli älskad för den man är?
Duger jag inte? Är jag så hemsk?

Just nu känner jag jag mig:

* Ful
* Äcklig
* Misslyckad
* I vägen för allt och alla.
* Hemsk

Och så ska man försöka hålla allt detta inom sig. Detta är ändå inte allt jag behöver ha ur mig. Det som känns mest kan jag inte skriva här utan det MÅSTE jag hålla för mig själv sen kvittar det hur ont det gör och att det verkligen äter upp mig inneifrån.

Jag försöker hålla mig sysselsatt för att inte tankarna ska ta över.

Nu behövde jag bara få detta ur mig.
Lyssnar på min kära terapimusik, Linkin Park, tänkte slänga igång Pink med funhouse med, den är störtskön ha ha. LOVE!!!

Har ingen bra magkänsla just nu. Måtte den ha fel denna gången. Annars lär jag bli totalt knäckt. Orkar inte det en gång till. jag förtjänar bättre än så.

Här har ni låten som ALLTID lyckas få mig att må bra igen.





Dagens stora nyhet är dock att jag sitter ensam hemma, det är mörkt (de två saker som normalt annars framkallar panikångest attacker hos mig) och jag har inte fått något anfall än WWWEEEEIIIIIII!!!!!!


Har fått höra att jag tydligen ska vara gravid nu med. Hmmm undrar hur det skulle gå till. Bara för att man ser gravid ut på ett foto. Tydligen så sprider man rykten utan att ta reda på fakta först nu för tiden. Sanslöst kan jag tycka. ta reda på fakta innan ni sprider falska rykten. Jag visste inte ens själv att jag var gravid. Då är det illa.
Kan däremot säga att NEJ jag är INTE gravid. Inte sugen på fler barn heller för den delen.
Har för mycket att jobba med först.


Peace and Love Sweeties

Tror jag får sätta lösenord på bloggen igen.
Tydligen är folk ute efter att trycka ner mig igen precis när jag börjar må bra igen. Tänker inte tillåta det.
INGEN och då menar jag INGEN ska få sätta sig på mig igen. Aldrig.
Tänker inte tillåta att någon ska få mig att må dåligt igen.

Så du som lämnar elaka kommentarer kan lägga ner igen för du lyckas inte trycka ner mig igen.
Allt jag vill är att bli lämnad i fred för att dra mig upp ur det helvete jag levt i för att få upp orken och psyket att klara av att ta hand om m ina barn och dina jävla kommentarer hjälper inte ett dugg. Jag blir bara så förbannad på dom eftersom du inte har en susning varför jag lämnade dom. Att jag hade mina anledningar till det.

Och gud så jag saknar dom. Det gör så ont i hjärtat vareviga dag av saknad.
Och tro mig, jag har planer just nu. Ska bara försöka göra verklighet av dom med.


Och vet ni vad?? Tro det eller ej men min kära stalker börjar ge upp nu ha ha. (förkylningen såklart)


Peace and Love sweeties

Denna jädrans förkylningen vägrar släppa taget. Tror den är besatt av mig eller något. Jädrans stalker till förkylning. Blir nog snart en polisanmälan på den alltså.
Idag är jag helt utdäckad av den.
Nu har jag stått ut i en månad. Bläääää

Är för tillfälligt barnvakt åt 2 underbara sötnosar medans deras pappa sover en stund. Blev inte mycket sömn för den stackarn. Och lilla jag kan inte säga nej när det gäller 2 små sötnosar ju.

L sitter och tittar på Bilar medan E ska laga mat tydligen. Undrar vad hon kommer bjuda på för något gott. Blir en överraskning.

Vet inte vad ska sker annars idag. Jag ska utrota min förkylning i alla fall.
Bara ta det lugnt och vila och hålla mig varm får det bli.
Nu ska jag ut och göra litta te.

Peace and Love sweeties

Jaha å var julafton över nu, hmmm. på fredag är det nyårsafton. Var i H*VETE tog detta året vägen?? Någon som vill förklara det för mig?? Snälla.

Julaften var mysig. trodde jag skulle få sitta ensam men det fick jag inte. Riktigt mysigt och trevligty med god julmat.

Annars har det inte hänt så mycket faktiskt.
Ett par ångest attacker med tillhörande jobbiga tankar men annars har det varit lugnt.
När jag känner det är på G så pluggar jag in headsetet till mobilen och kör igång musik för att leda tankarna på annat håll och så mår jag prima en stund senare.
LÄNGE LEVE MUSIKEN!!!!!!!!!!!!!

Idag vaknade jag runt halv 11. Har sovitr enormt dåligt de senaste 2 veckorna ju. Vaknat var natt och inte kunnat somna om. Men i natt vaknade jag och somnade om med en gång. Sömnbristen tar ut sin rätt någon gång eller hur.
Men jag är på strålande humör och lite flippad ha ha ha. Välbehövligt.

LYCKLIG!!!!!!!!


Nä nu ska jag slutra tråka ut er underbara läsare.

Peace and Love sweeties

Satt för en stund sedan och grät hejdlöst för mig själv. Jag bröt ihop ordentligt. Tur man är ensam hemma.
Saknar mina underbara änglar och så dåligt samvete för att jag inte kan ta mig ner och fira jul med dom. Har inte pengar till det. Gör så ont i mig att inte kunna få puusa och krama dom och säga hur mycket jag älskar dom.
Dom är trots allt mitt allt och det jag lever för.
Det är dom jag kämpar för, kämpar för att hitta mig själv och kämpar för att få må bra igen.
Hade det inte varit för dom hade jag nog inte orkat leva såhär länge som jag gjort.

Just nu längtar jag efter att få känna mig omtyckt och älskad igen av mer än mina barn.
Jag har så mycket kärlek att dela med mig av så jag kan spricka. Även om jag har enormt svårt att älska någon. Jag vill ha någon att kunna älska på riktigt.
Någon att dela resten av mitt liv med. Hitta den rätta en gång för alla.

Blir så frustrerad.
Att jag inte kan koppla bort hjärnan och bara lägga alla jobbiga tankar åt sidan. Jag orkar inte med dessa tankar längre, och kan inte skriva allt jag vill och behöver här.
Kan inte sova om nätterna pga dessa tankar, 4 timmar per natt sen är det kört. Ligger resten av nätterna och bara tänker, kopplar bort hjärnan men två minuter senare är det dags igen.
Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag orkar inte mer.
Varför kan jag inte bara prata som normala människor? Ja just det, normala människor var det, det är inte jag, så var det ja.

Tro tusan man går med konstant huvudvärk, med tanke på sömnbrist OCH en sk hjärna som går på högvarv 24/7, den liksom jag är ju helt slut.

Bönar och ber på mina bara knän att det blir bättre snart. Är på bristningsgränsen dag in och dag ut och kan bryta ihop lite när som.
Jag vet det fortfarande finns dom som bryr sig och det är jag enormt tacksam för, önskar bara jag kunde öppna munnen med och pratat för en gångs skull.

Önskar jag kunde skriva mina innersta känslor här, precis allt, tyvärr går ju inte det. Inte just nu i alla fall. Kanske kommer.

Har valt att sätta lösenord på bloggen av olika anledningar. Dels för att okända inte har med mitt liv att göra samt att jag inte vill ha onödiga och elaka kommentarer.

De senaste dagarna har jag haft en hel tornado av känslor inom mig som jag måste försöka få ut.
Mycket är rädsla, avsky och en massa kärlek.
Känslor som jag ALDRIG trodde jag skulle få uppleva. Och nu när jag för fösta gången någonsin upplever det så blir jag rädd, men det är en helt underbar känsla samtidigt och jag njuter av den trots rädslan.
Rädsla för att bli sviken igen som så många gånger förr, rädsla för att än en gång bli behandlad fel.

Men är det inte också som så att kärlek och rädsla går lite hand i hand?

Som sagt mycket känslor som måste komma ut, men jag kan inte uttrycka dom med munnen utan jag måste skriva av mig dom, mycket eftersom jag har enormt svårt att prata med någon. Har så svårt att lita på folk överlag.

Nä nu ska jag sluta babbla för jag tror ändå inte där finns någon som fattar ett smack av det jag skrivit ha ha.
Får fortsätta mina funderingar på egen hand.

Love you sweeties

Ungefär så är jag idag ja.
Alla känslor jag har i mig idag ör ett enda stort kaos.
Jag vet inte hur jag ska få utlopp för dom, ut måste dom i alla fall.
När jag har det såhär så stänger jag in mig i mig själv och låter ingen komma in och få reda på vad som pågår. Ingen får reda på varför.
Jag bryter ihop av alla känslor och bara gråter och gråter tills jag inga tårar har kvar.
Just nu önskar jag att jag hade ett block och penna så jag bara kunde skriva av mig allt, men tyvärr har jag ju inte det.

Jag hatar verkligen när det blir såhär. Annars mår jag toppen men ibland så måste man ha nedgångar med, right.

Idag blir det en sväng till IKEA.

Får se om jag lyckas ta mig ner till Skåne för att fira jul med mina änglar. Gör så ont i mig av saknad. Gråter nästan när jag ser bilder på dom. Men dom mår bra, har inte hört annat ju.
Enda som retar mig är nog att jag inte ens kan säga god natt till dom var kväll ängre, varken jag eller barnens pappa har pengar på mobilerna.

Nä nu får jag ta tag i mig själv. Kanske borde tillåta mig själv att riktigt gråta ut och slppa ut allt för en gångs skull. Har inte hänt på evigheter.

Love and Peace sweeties

Oj oj oj, vad ska man kunna skriva om idag då??
Förkylningen börjar lägga sig sakta men säkert, tack och lov.

Har börjat kolla på jobb så smått och hittat ett par intressanta. Tyvärr måste jag ha mitt CV och personliga brev först vilket jag självklart inte har här, typiskt mig.

Psykiskt mår jag bättre än på många år, känner mig lýcklig. Men bara för detta betyder det inte att jag inte saknar mina barn.
Saknaden gör oerhört ont inom mig.
Men det dom inte vet är att jag planerar att åka till dom och fira jul tillsammans med mina små älsklingar, pussa och krama dom så mycket det bara går innan jag åker upp hit igen.
Måste skaffa mig en inkomst så jag kan åka ner till dom så ofta jag bara kan.
En inkomst så jag kan ta ett körkort så jag kan köra ner när jag vill.

Nu blir det en massa babblande här hi hi, take me for who I am.

Annars händer inte mycket i mitt liv mer än att jag förösker a tag i det.
Kämpar mot förkylningen som fortfarande ska utrotas.
Ge mig era bästa tips snälla.

Love and peace my sweeties

Jösses vad tankarna far rundor i huvudet just nu.
Välbehövliga tankar. Anledningar till varför jag är jag.


Vem är jag?? Varför är jag, jag?? Varför finns jag??
Såna tankar. Ja, det och lite andra tankar som jag inte skriver här inne. Vissa är kanske bara provocerande för vissa läsare, även för mig själv även om det är sanningen som går upp för mig.
Jag har gjort den del misstag genom åren. Ett av dom var att gifta mig vid 19 års ålder. Jaävligt idiotiskt men jag är ändå en erfarenhet rikare på det.
Jag var rent ut sagt för ung när jag fick mitt första barn, ännu en erfarenhet rikare.

Nu är jag inne i en skillsmässa som jag och mitt ex tog ett gemensamt beslut om och nu måste jag hitta mig själv och starta ett nytt liv.
Jag har börjat leta jobb så smått, tänkte leta utbildning med. Vill gärna plugga så det kan bli något av mig med.
Tyvärr har jag ju ingen utbildning.
Lite sugen på att bli kock eller något men tyvärr är det för stressat arbete för mig med tanke på min stressrelaterade astma.
Något hittar jag. Nu ska jag bli något, NU ska jag ta ett ordentligt tag i mig själv och växa upp ordentligt och bli den jag vill vara och inte vara den lilla myran jag är idag som gömmer mig.

Det är inget som ändras över en natt, det tar ett tag att ändra sig men JAG ska bli en bättre människa än den jag är idag. HEJA MIG!!!!

Nu lägger jag min envisa förkylning åt sidan en stund bara för att blogga lite.
Kan inte hålla mig borta från detta ha ha.

Har påbörjat en lång resa efter mig själv.
Måste ta tag i det som varit för att kunna komma framåt i livet, ta tag i mig själv och utmana depressionen på en maktkamp. Vem vinner?? Det återstår att se.

Har börjat med att rannsaka mig själv för att se vad det är som gör att jag mår så dåligt. Denna resa kan ta ett tag tyvärr men dett är något jag måste göra, jag måste hitta mig själv.
Jag var tyvärr åt helskotta för ung för att gifta mig och nu ligger vi i skilsmässa efter 8 långa år.
Om då även barnen tycker att vi gör rätt så måste det vara något som verkligen gått fel tycker man. Dom tycker att det är skönt att vi separerat för dom slipper höra allt bråk. Min älskade ungar.
Jag måste hitta mig själv och komma på fötter för deras skull, för dom behöver en mamma som mår bra i sig själv och är lycklig samt mår bra.
Jag mår bättre och bättre, tar ett steg i taget mot lyckan och välmåendet.

Jag har inte många vänner kvar efter detta, men kan dom inte stå vid ens sida vid sådana här saker så är det inga äkta vänner.
Jag är oerhört glad för de få jag har. DET är ÄKTA vänner det.

Idag ska jag ta ett tag med städningen. Ett måste samt att man har något att göra när man sitter ensam. Jag kan inte bara sitta och inte göra ett dugg. Blir så förbaskat rastlös så jag klättrar på väggarna. Det får Sötisen allt vänja sig vid ha ha.

Nä nu ska jag försöka få tiden att gå lite.
Kvart över 8 är rent för tidigt för att börja städa.

Ha det gött sweeties

Peace and Love

Jaha, känner att det är dags att uppdatera lite igen.
Maken och jag har bestämmt oss för att gå skilda vägar efter 8 år tillsammans. Ligger mycket bakom det beslutet.
Jag själv åkte upp till Linköping igår och här kommer jag stanna ett tag. Vet inte hur länge, men i alla fall tills jag hittar mig själv och mår bättre.
Är ganska djupt nere i en deperission och ovanpå det en eventuell förlossningsdeperission eftersom senaste förlossningen gick åt helskotta för fort för att jag skulle hinna med.

Många som ifrågasatt mitt beslut men den smällen kan jag ta, jag vet ju att dom aldrig kommer kunna förstå och jag tänker inte försvara mig heller.

Just nu sitter jag bara och tar det lugnt och gör inget speciellt. Lyssnar på musik och slötittar på tv.

Saknar mina små änglar bara. Hoppas dom har det bra och mår bra. Vet att deras pappa tar väl hand om dom. Han är en underbar pappa och det är det viktigaste.

Nä nu får jag dra mig i från bloggen. Kanske skriver mer senare idag.

Peace and Love sweetis

Förlåt för den dåla uppdateringen.
Händer för mycket just nu, vad det handlar om återkommer jag till vid senare tillfälle.

På fredag ska jag åka upp till Linköping, hälsa på mina underbara vänner. Kan vara skönt att komma iväg och vara för sig själv och få lite distans till familjen, få en chans att sakna dom.

Nu närmar sig julen med stormsteg och jag har bara ett par julklappar klara ha ha, ja ja så det kan bli.

Har tyvärr inte mycket att skriva om idag.

Ha det gott

Peace and Love

Oj oj oj, idag ringde dom från dagis och sa att vi fick komma och hämta barnen eftersom alla förskolor i byn stängde, sen ringde dom från skolan och sa att alla barnen slutade 12.40 och blev hemskickade.
Så på det stora hela, vi har total SNÖKAOS i skåne, även Julius julshow som skulle utspelas i skolan idag blev inställd.
Skickade sms till min pappa idag och sa att det var bättre han stannade hemma, vill inte något ska hända honom bara för han skulle komma på julshowen. Vi vill gärna ha min pappa/barnens morfar kvar tack så mycket. Han är den enda jag har kvar ju av mina föräldrar. Rädd om honom.

Barnen fick te och varm choklad när dom kom hem. Kalla, blöta och frusna. Mina stackars älsklingar.
Lägger in bilder sen på hur det ser ut. Hittar inte min usb kabel just nu.
Tror jag ska sätta mig och titta på en film och mysa med mina små hjärtan.

Ha en underbar dag i snökaoset.

Love and Peace